God morgon!

 

Var ju hos barnmorskan igår och kollade trycket mm, och faktiskt så har det blivit bättre dvs det har sjunkit.

Kollade även vikten (mindre kul iofs), blodgrupp, blodvärde, SF-mått och barnets hjärtslag...

Hjärtslagen låg på mellan 145-150 och enligt gammal skrock så är det en flicka då, vilket vore jättekul, men jag tror ändå att det är en pojk, vilket väl inte är fy skam det heller!

 

Idag så ska ev en tjej komma och kika på mitt hemma-gym...

Hoppas verkligen hon vill ha det, då jag inte längre får plats med det! Undrar bara hur 17 hon ska kunna få hem det??

Man måste säkert montera isär det en del, med lättast vore ju om dom kunde ta det på en kärra, ev att dom har nån skåpbil... Vi får väl försöka joxa iväg det!

 

Fick även gå hem till föräldrarna igår för att få hjälp att bogsera hem min skruttiga bilj*vel!!

Ska ALDRIG mer ha en Renault, bara fel fel fel fel fel!!

Fast franska bilar är ju kända för sina eviga elektronikfel så vad hade jag trott? *muttrar*

Nu står den här ute på gårn igen i alla fall och där lär den väl stå för inte vågar jag åka på den just nu, kan ju bli stående var 17 som helst...

 

Nä nu ska jag fortsätta dammsuga!

Adios amigos!

Jag tror jag var lite sån igår...gnällig och orättvis alltså!

Självklart kan ingen veta precis hur jag tycker och känner varje dag, om jag inte berättar det, men graviditetshormoner är långt ifrån logiska!

 

Idag är jag på väldigt mycket bättre humör i alla fall!

Har sovit nästan hela natten igenom med undantag från 1 toabesök.... Det var en rätt så fiffig idé med kuddar mellan lår och knän, helst plötsligt så slapp jag vakna och frusta på natten för att höfter och rygg höll på att totalpaja! *aj aj aj*

 

Ska fram till mödravården idag och väga och mäta igen...

Hoppas blodtrycket inte hoppar jenka idag med! Har av nån anledning lyckas få ett "galopperande" blodtryck!

Det är inget jag känner av överhuvudtaget, ingen huvudvärk/yrsel/spänningar/domningar/ näsblod etc, men högt är det i alla fall....

Det finns inte en chans i Hälsingland att jag hinner bli sjukskriven nu i december så jag hoppas det har stabiliserat sig! *menar*

 

Till det "braiga" i kråksången hör att jag hittills bara gått upp ca 2 kg! (och är i 6:e månaden)

Iofs så är det väl som min gullige glädjedödare David säger; att jag hade att ta på innan så det är därför jag inte gått upp mer.

Men det innebär ju ändå att jag inte svullat nåt särskilt och att mitt egna fett omfördelats till att bli mer bebis och annat krafs...

Så jag tänker va glad för det ändå!!!

Ska försöka att inte gå upp mer än 7-8 kg under hela graviditeten, eftersom foster, fostervatten, moderkaka, livmoder etc inte väger mer än så....

För hur ska man kunna förklara en viktuppgång på 30 kg när man bara klämmer ut en unge på 3 kg...*ha ha*

 

Well well, ska gå och göra mig iordning nu och gå till jobbet så återkommer jag med mitt läkar-resultat sen.

Lev väl!

Hejsan hoppsan...jo jag lever även om man knappt skulle kunna tro det eftersom mitt senaste inlägg var ifrån augusti!

 

Bebisen växer och mår bra skulle jag tro, h*n sparkar och lever och står i i alla fall...

Har väl egentligen ingenting att klaga på utom att det känns lite ensamt emellanåt, kan väl vara graviditetshormoner som spökar bara, men det går inte att komma ifrån att det ibland känns som om att ingen förstår att det är tungt och jobbigt, att det emellanåt t.o.m. är tungt att andas bara...för att inte tala om när man ska resa på sig eller vända på sig och det känns som om ryggen går av och höfterna låser sig...mindre skönt kan jag tillägga!

 

Jag tror inte att en man förstår riktigt det hära förrens bebisen är här!

Han missar ju mycket utav det som kvinnan känner och upplever...själv känner man ju rörelserna, har hört hjärtljuden, märker av redan nu att bebisen är en egen individ med helt egen dygnsrythm och rörelseschema...man tycker på nåt vis om den fastän man aldrig sett den!

För en man är det kanske mer som att bebisen "inkräktar" på hans fria liv och på hans kvinna...som en liten ondsint alien...äh jag spånar bara nu....

Nä jag vet egentligen inte, men jag tror att man uppfattar en graviditet väldigt olika som man och kvinna...tycker mig ha förstått det ifrån forum, berättelser och även egna upplevelser.

Hoppas bara att ingen upplever det som att jag snärjer honom eller har lurat honom in i detta...det var ju knappast planerat och emellanåt tvivlar jag även själv.

Men jag är "gammal" nu och jag vill ha min (vår) bebis...har väl för den delen knappt nåt val längre då jag är i månad 6 redan..

Äh jag ska inte sitta här och fundera mera, det känns som sagt bara lite ensamt ibland!

 

Över till nåt helt annat; Har ev sålt min motionscykel nu! *tam-ta-da*

Hon skulle komma och kika på den idag och jag hoppas verkligen hon tar den...sen imorgon kommer mitt gym ut på annons i tidningen så jag hoppas det ryker snart det med!

Måste ha det rummet till barnsaker sen, säng/vagn/skötbord/byrå etc etc... 

Det är mycket pyssel med allt, ink julpyssel, har redan börjat fixa lite smått med stjärnor, stakar, tomtar, änglar osv....