Hemskt vad regelbundet och ofta jag skriver här...NOT!

Men nu gör jag det i vilket fall som helst så nu ska vi inte klaga...

 

Börjar få liiite ångest över att dagen D närmar sig med stormsteg! Visst vill jag ha ut lille "Harry", men jag är fortfarande inte helt förtjust i sättet barn kommer ut på...

Kunde man inte bara föda dom när dom är stora som valnötter och sen vårda dom i en egen liten "kycklingkläckare" hemma på köksbordet tills dom är uppe i en 3-4 kg??

Vissa dagar är jag urmodern själv som ser det här med förlossningar som vilken bagatell som helst, andra dagar har jag total nojja över att inte ha packat klart min BB-väska ännu, och sen finns det vissa dagar när jag försöker undvika att tänka på att bebisen ska ut över huvudtaget.

Alla smärtlindringar verkar ha biverkningar och man funderar på hur stor chans det är att man tuppar av, alternativt dör, av smärta??

Och tänk om det är nåt fel på bebisen?? Att h*n är ful kan jag stå ut med, men tänk om det är värre än så??

 

Äh det finns ju ingen annan utväg längre...ut ska den juuh! Lika bra att blicka framåt och fokusera...

 

Ska gå och packa ner min nya morgonrock nu, och fundera på innehållet i väskan för sjuhundranittioelfte gången.

 

Lev väl! *kram*