Fortsätter på det tidigare ämnet, då jag såg att ompis pompis lagt till en kommentar...

 

Alltså rent objektivt så vet jag ju att det är helt andra saker än just utseéndet som räknas, jag menar, jag umgås ju inte med mina vänner eller min familj för att dom är VACKRA utan för att jag tycker om dom som personer och att man trivs bra ihop.

Ändå kan jag inte helt projektera över det till mig själv och min egen person, utan undrar ofta VARFÖR dom jag dejtat valt just mig när dom istället skulle kunnat spenderat sina dagar ihop med nån smal, vacker och yngre förmåga?? Visst är det knasigt!?

Vet även här rent logiskt att jag kanske är både roligare, smartare, trevligare, mer talangfull etc etc än denna smala drömkvinna men ändå känns det som om jag förlorat ronden om ni förstår hur jag menar?!

 

Har inte blivit mobbad som barn och heller inte nervärderad, så jag vet inte varför jag är så maniskt självkritisk??

(Även om man givetvis inte har klarat sig i 30 hela år UTAN att nån känt sig tvungen att berätta att den tycker man är ful/fet/knäpp osv)

 

Men som vår käre Dr Phil säger; Antingen får man acceptera saker som dom är, eller så får man göra någonting åt dom!!! *så sant så sant*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriver ju inte här så ofta som man kanske borde göra, så jag gör en snabb sammanfattning av vad som har hänt sen sist;

 

1) Den största grejen just nu är väl det där med mina gallstensanfall! Åkte ju in till akuten den 12:e juni då jag fick ett rejält anfall, trodde jag skulle få nån medicin och sen skickas hem igen men icke sa nicke. Blev inskriven direkt och uppkopplad till dropp och antibiotika och en hjärtmaskin... Fick sen ligga på IVA en natt för att sen åka ner till röntgen och göra ett ultraljud. Där såg dom att jag hade flera stenar + att min bukspottskörtel var inflammerad. Så ännu mer antibiotika fick jag... Sen upp på avd 6 (kirurgiavdelningen) för att hållas under sträng kontroll. Fick allt uppmätt och nerskrivet, då dom måste kolla om jag klarade av att äta och dricka utan att få nya anfall... Fick efter lite tjatande åka hem sen den 14:e... Hade det väl bra på sjukhuset men det var ack så långtråkigt!! Delade dessutom rum med 3 andra så inte fick man mycket sömn inte, även om jag sov med hörlurarna på för att slippa det mesta av min grannes snarkningar...

Nu ska jag i alla fall opereras den 14:e augusti!!! Ska in dan före för att läggas in och sen ska dom karva ut skiten...Nervöst men skönt samtidigt!!!

 

2) Harry växer så det knakar!! Tänk min lilla pyttebebis är snart 4 månader gammal, det går så fort så jag nästan vill stoppa tiden ibland!

Han har nu även börjat äta små smakportioner...idag åt han för 1:a gången upp hela portionen med banangröt!  Duktig kille!!

 

3) Fördelen med gallstensproblemen är att jag minskar i vikt!

Har gått ner 28 kg från dagen då Harry föddes, givetvis så var ju en del av vikten han + annat som medföljer, fast en hel del är allt fett och annan skit...

Ska försöka gå ner 6 kg till innan jag ska opereras så har jag nått mitt 1:a mål på den här viktresan.

Har märkt att man behöver inte så himla mycket mat, och framför allt inte godis, glass etc. Åt faktiskt pizza igår för 1:a gången på x antal veckor, men då tog jag en Capricciosa UTAN ost..dvs bara botten med tomatsås, skinka och champinjoner. Det smakade lite som smörgås men det var kul att kunna äta samma mat som dom andra även om min var lite "torrare".

Dock såg jag på Viktklubb.se att jag nog äter fööör lite för att minska optimalt i vikt... Enligt mitt program så ska jag äta ca 2500 kalorier/dag, men jag kom bara upp i 1400 idag och sen försvann ändå en del då jag var ute och gick en snabb promenad med Harry i ca 30 min.

Inte konstigt att jag är lite trött och yrslig ibland kanske?!?

Men just nu KAN jag inte äta mer...får genomlida 5 veckor till och sen hoppas jag ju att jag ska bli bra igen efter operationen!

 

Nepp nu ska jag ta lille Harry och sätta mig i soffan och slötitta lite på Dr Phil.

Må så gott allihop!