Åker in till sjukhuset i morgon bitti nu...

Jag VET att det kommer gå bra, men jag har liiite ångest över sjukhusmiljön i alla fall!

Kommer ju bara vara där i kanske 2 dagar men dom kommer kännas långa som ååår...*gnäll gnäll gnäll*

Har plockat med mig en hel packe tidningar, en bok, pyssel & knåp-böcker, och t.o.m. ett litet broderi för att ha nåt att sätta händerna i.

Sen kommer jag ju sakna min lilla Sparris nåt förskräckligt!!!

 

Hoppas bara morgondagen med alla förberedelser går fort, att operationsdagen rullar på och att jag blir pigg och kry snabbt!

Och hoppas verkligen att jag inte mår dåligt!!! (eller att det gör för ont heller för den delen)

Ska ju egentligen på bröllop på lördag, + att jag ju måste passa Harry direkt + att jag har lite extra jobb på måndag så jag har verkligen ingen tid i världen att va SJUK!

Äh det går säkert bra, och om inte så är det inget jag kan göra nåt åt... Wish Me Luck!

Usch och huvaligen, snart är det dags för min operation!!!

 

Vill ju få det gjort och förhoppningsvis efteråt bli bättre igen och kunna äta mer normalt, men samtidigt så börjar jag verkligen bli nervös inför det hela!

Inte så himla mycket för operationen i sig, utan det är mest narkosen jag tycker verkar otäck. Gillar inte idéen att man fråntas all kontroll, + att jag ju vet att man kan må illa när man vaknar upp och det är nåt jag hatar!

Sen vet jag även att operationer i magen kan krångla till det med tarmarna och man kan bli förstoppad, bli väldigt illamående, få svårt att äta, problem med att kissa  etc etc, känns inte vidare kul det heller...

+ att jag igår läste att tjocka människor inte alltid kan opereras med titthålskirurgi utan måste få en öppen operation...hmm KUL!

Där rök väl i så fall min idé om att komma hem samma dag eller möjligtvis dan efter.

(Faen jag är ju "Tjejen som visste för mycket" personifierad!!)

 

Alltså det går väl ingen nöd på en på sjukhuset, fast när man har en liten parvel hemma så är det ju där man vill vara! Och sen så blir det ju så mycket mer-jobb för dom andra här hemma, speciellt min mor som får hoppa in och ta över mitt ansvar för Harry, hundar, kanin etc... + hennes "vanliga" liv så att säga.

David jobbar ju mycket just nu så han är väl inte till så himla mycket hjälp där, + att jag inte skulle få en lugn stund på sjukhuset om jag visste att han och Harry var ensamma hemma, pga Davids narkolepsi light eller vad man nu ska kalla det...

 

Well well, vi får väl hoppas att allt går bra, ska som sagt in på onsdag den 13:e och sen opereras dan efter.

Känns som om det är större risk att jag kommer dö av tristess än av operationen i sig...men jag har packat ner lite pyssel så det är väl bara att göra det bästa av situationen...

 

På återseende!

 

Fortsätter på det tidigare ämnet, då jag såg att ompis pompis lagt till en kommentar...

 

Alltså rent objektivt så vet jag ju att det är helt andra saker än just utseéndet som räknas, jag menar, jag umgås ju inte med mina vänner eller min familj för att dom är VACKRA utan för att jag tycker om dom som personer och att man trivs bra ihop.

Ändå kan jag inte helt projektera över det till mig själv och min egen person, utan undrar ofta VARFÖR dom jag dejtat valt just mig när dom istället skulle kunnat spenderat sina dagar ihop med nån smal, vacker och yngre förmåga?? Visst är det knasigt!?

Vet även här rent logiskt att jag kanske är både roligare, smartare, trevligare, mer talangfull etc etc än denna smala drömkvinna men ändå känns det som om jag förlorat ronden om ni förstår hur jag menar?!

 

Har inte blivit mobbad som barn och heller inte nervärderad, så jag vet inte varför jag är så maniskt självkritisk??

(Även om man givetvis inte har klarat sig i 30 hela år UTAN att nån känt sig tvungen att berätta att den tycker man är ful/fet/knäpp osv)

 

Men som vår käre Dr Phil säger; Antingen får man acceptera saker som dom är, eller så får man göra någonting åt dom!!! *så sant så sant*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriver ju inte här så ofta som man kanske borde göra, så jag gör en snabb sammanfattning av vad som har hänt sen sist;

 

1) Den största grejen just nu är väl det där med mina gallstensanfall! Åkte ju in till akuten den 12:e juni då jag fick ett rejält anfall, trodde jag skulle få nån medicin och sen skickas hem igen men icke sa nicke. Blev inskriven direkt och uppkopplad till dropp och antibiotika och en hjärtmaskin... Fick sen ligga på IVA en natt för att sen åka ner till röntgen och göra ett ultraljud. Där såg dom att jag hade flera stenar + att min bukspottskörtel var inflammerad. Så ännu mer antibiotika fick jag... Sen upp på avd 6 (kirurgiavdelningen) för att hållas under sträng kontroll. Fick allt uppmätt och nerskrivet, då dom måste kolla om jag klarade av att äta och dricka utan att få nya anfall... Fick efter lite tjatande åka hem sen den 14:e... Hade det väl bra på sjukhuset men det var ack så långtråkigt!! Delade dessutom rum med 3 andra så inte fick man mycket sömn inte, även om jag sov med hörlurarna på för att slippa det mesta av min grannes snarkningar...

Nu ska jag i alla fall opereras den 14:e augusti!!! Ska in dan före för att läggas in och sen ska dom karva ut skiten...Nervöst men skönt samtidigt!!!

 

2) Harry växer så det knakar!! Tänk min lilla pyttebebis är snart 4 månader gammal, det går så fort så jag nästan vill stoppa tiden ibland!

Han har nu även börjat äta små smakportioner...idag åt han för 1:a gången upp hela portionen med banangröt!  Duktig kille!!

 

3) Fördelen med gallstensproblemen är att jag minskar i vikt!

Har gått ner 28 kg från dagen då Harry föddes, givetvis så var ju en del av vikten han + annat som medföljer, fast en hel del är allt fett och annan skit...

Ska försöka gå ner 6 kg till innan jag ska opereras så har jag nått mitt 1:a mål på den här viktresan.

Har märkt att man behöver inte så himla mycket mat, och framför allt inte godis, glass etc. Åt faktiskt pizza igår för 1:a gången på x antal veckor, men då tog jag en Capricciosa UTAN ost..dvs bara botten med tomatsås, skinka och champinjoner. Det smakade lite som smörgås men det var kul att kunna äta samma mat som dom andra även om min var lite "torrare".

Dock såg jag på Viktklubb.se att jag nog äter fööör lite för att minska optimalt i vikt... Enligt mitt program så ska jag äta ca 2500 kalorier/dag, men jag kom bara upp i 1400 idag och sen försvann ändå en del då jag var ute och gick en snabb promenad med Harry i ca 30 min.

Inte konstigt att jag är lite trött och yrslig ibland kanske?!?

Men just nu KAN jag inte äta mer...får genomlida 5 veckor till och sen hoppas jag ju att jag ska bli bra igen efter operationen!

 

Nepp nu ska jag ta lille Harry och sätta mig i soffan och slötitta lite på Dr Phil.

Må så gott allihop!

 

Hemskt vad regelbundet och ofta jag skriver här...NOT!

Men nu gör jag det i vilket fall som helst så nu ska vi inte klaga...

 

Börjar få liiite ångest över att dagen D närmar sig med stormsteg! Visst vill jag ha ut lille "Harry", men jag är fortfarande inte helt förtjust i sättet barn kommer ut på...

Kunde man inte bara föda dom när dom är stora som valnötter och sen vårda dom i en egen liten "kycklingkläckare" hemma på köksbordet tills dom är uppe i en 3-4 kg??

Vissa dagar är jag urmodern själv som ser det här med förlossningar som vilken bagatell som helst, andra dagar har jag total nojja över att inte ha packat klart min BB-väska ännu, och sen finns det vissa dagar när jag försöker undvika att tänka på att bebisen ska ut över huvudtaget.

Alla smärtlindringar verkar ha biverkningar och man funderar på hur stor chans det är att man tuppar av, alternativt dör, av smärta??

Och tänk om det är nåt fel på bebisen?? Att h*n är ful kan jag stå ut med, men tänk om det är värre än så??

 

Äh det finns ju ingen annan utväg längre...ut ska den juuh! Lika bra att blicka framåt och fokusera...

 

Ska gå och packa ner min nya morgonrock nu, och fundera på innehållet i väskan för sjuhundranittioelfte gången.

 

Lev väl! *kram*

 

 

God morgon!

 

Var ju hos barnmorskan igår och kollade trycket mm, och faktiskt så har det blivit bättre dvs det har sjunkit.

Kollade även vikten (mindre kul iofs), blodgrupp, blodvärde, SF-mått och barnets hjärtslag...

Hjärtslagen låg på mellan 145-150 och enligt gammal skrock så är det en flicka då, vilket vore jättekul, men jag tror ändå att det är en pojk, vilket väl inte är fy skam det heller!

 

Idag så ska ev en tjej komma och kika på mitt hemma-gym...

Hoppas verkligen hon vill ha det, då jag inte längre får plats med det! Undrar bara hur 17 hon ska kunna få hem det??

Man måste säkert montera isär det en del, med lättast vore ju om dom kunde ta det på en kärra, ev att dom har nån skåpbil... Vi får väl försöka joxa iväg det!

 

Fick även gå hem till föräldrarna igår för att få hjälp att bogsera hem min skruttiga bilj*vel!!

Ska ALDRIG mer ha en Renault, bara fel fel fel fel fel!!

Fast franska bilar är ju kända för sina eviga elektronikfel så vad hade jag trott? *muttrar*

Nu står den här ute på gårn igen i alla fall och där lär den väl stå för inte vågar jag åka på den just nu, kan ju bli stående var 17 som helst...

 

Nä nu ska jag fortsätta dammsuga!

Adios amigos!

Jag tror jag var lite sån igår...gnällig och orättvis alltså!

Självklart kan ingen veta precis hur jag tycker och känner varje dag, om jag inte berättar det, men graviditetshormoner är långt ifrån logiska!

 

Idag är jag på väldigt mycket bättre humör i alla fall!

Har sovit nästan hela natten igenom med undantag från 1 toabesök.... Det var en rätt så fiffig idé med kuddar mellan lår och knän, helst plötsligt så slapp jag vakna och frusta på natten för att höfter och rygg höll på att totalpaja! *aj aj aj*

 

Ska fram till mödravården idag och väga och mäta igen...

Hoppas blodtrycket inte hoppar jenka idag med! Har av nån anledning lyckas få ett "galopperande" blodtryck!

Det är inget jag känner av överhuvudtaget, ingen huvudvärk/yrsel/spänningar/domningar/ näsblod etc, men högt är det i alla fall....

Det finns inte en chans i Hälsingland att jag hinner bli sjukskriven nu i december så jag hoppas det har stabiliserat sig! *menar*

 

Till det "braiga" i kråksången hör att jag hittills bara gått upp ca 2 kg! (och är i 6:e månaden)

Iofs så är det väl som min gullige glädjedödare David säger; att jag hade att ta på innan så det är därför jag inte gått upp mer.

Men det innebär ju ändå att jag inte svullat nåt särskilt och att mitt egna fett omfördelats till att bli mer bebis och annat krafs...

Så jag tänker va glad för det ändå!!!

Ska försöka att inte gå upp mer än 7-8 kg under hela graviditeten, eftersom foster, fostervatten, moderkaka, livmoder etc inte väger mer än så....

För hur ska man kunna förklara en viktuppgång på 30 kg när man bara klämmer ut en unge på 3 kg...*ha ha*

 

Well well, ska gå och göra mig iordning nu och gå till jobbet så återkommer jag med mitt läkar-resultat sen.

Lev väl!

Hejsan hoppsan...jo jag lever även om man knappt skulle kunna tro det eftersom mitt senaste inlägg var ifrån augusti!

 

Bebisen växer och mår bra skulle jag tro, h*n sparkar och lever och står i i alla fall...

Har väl egentligen ingenting att klaga på utom att det känns lite ensamt emellanåt, kan väl vara graviditetshormoner som spökar bara, men det går inte att komma ifrån att det ibland känns som om att ingen förstår att det är tungt och jobbigt, att det emellanåt t.o.m. är tungt att andas bara...för att inte tala om när man ska resa på sig eller vända på sig och det känns som om ryggen går av och höfterna låser sig...mindre skönt kan jag tillägga!

 

Jag tror inte att en man förstår riktigt det hära förrens bebisen är här!

Han missar ju mycket utav det som kvinnan känner och upplever...själv känner man ju rörelserna, har hört hjärtljuden, märker av redan nu att bebisen är en egen individ med helt egen dygnsrythm och rörelseschema...man tycker på nåt vis om den fastän man aldrig sett den!

För en man är det kanske mer som att bebisen "inkräktar" på hans fria liv och på hans kvinna...som en liten ondsint alien...äh jag spånar bara nu....

Nä jag vet egentligen inte, men jag tror att man uppfattar en graviditet väldigt olika som man och kvinna...tycker mig ha förstått det ifrån forum, berättelser och även egna upplevelser.

Hoppas bara att ingen upplever det som att jag snärjer honom eller har lurat honom in i detta...det var ju knappast planerat och emellanåt tvivlar jag även själv.

Men jag är "gammal" nu och jag vill ha min (vår) bebis...har väl för den delen knappt nåt val längre då jag är i månad 6 redan..

Äh jag ska inte sitta här och fundera mera, det känns som sagt bara lite ensamt ibland!

 

Över till nåt helt annat; Har ev sålt min motionscykel nu! *tam-ta-da*

Hon skulle komma och kika på den idag och jag hoppas verkligen hon tar den...sen imorgon kommer mitt gym ut på annons i tidningen så jag hoppas det ryker snart det med!

Måste ha det rummet till barnsaker sen, säng/vagn/skötbord/byrå etc etc... 

Det är mycket pyssel med allt, ink julpyssel, har redan börjat fixa lite smått med stjärnor, stakar, tomtar, änglar osv....

 

 

 

 

 

Puss på er!  

Fast det är inte riktigt sååå illa som det låter!

 

Märkte för några dagar sen att jag fått en bubbla i putsen i taket i sovrummet...precis ovanför där jag sover.

Misstänkte genast att ett expansionskärl (heter det så?) hade gått sönder för det har nämligen hänt en gång förut, så jag gick upp och kikade där som det i såna fall skulle läckt. Men inget!!

Så jag har nu väntat i några dar, tills jag idag såg att det även börjar bli lite ringar runt stället där färgen fallit av...

Gick upp och kikade efter läcka igen, och fann då att toalettstolen på övervåningen läcker...i det röret som går från holken in i väggen.

Så nu får jag ringa efter en rörmokare med..*tjoohoo*

Fast jag har stängt av kranen på toastolen och hoppas nu att det inte ska komma mer vatten.

Och som tur är så är ju hela detta hus byggt av tegel, cement och övrig betong så det bör inte kunna ruttna eller mögla som trä skulle gjort i alla fall...tur att min farfar var försiktig och smått nojjig för att det skulle börja brinna!

 

I övrigt så är jag svårt biten av latmasken!!

Skulle ju monterat mina IKEA hyllor, men dom ligger ännu på golvet... Fast Fia har lovat att hjälpa till nu för dom är så lååånga.

Sen så har jag en kökslampa som inte är uppsatt heller...och mitt träd är inte planterat!

Och som grädde på moset har jag ju lyckats hitta en "hobby-sambo" som är lika alert och ambitiös på den lediga tiden..*blink blink*

Tur att vi jobbar för annars så hade vi väl växt fast nånstans vid det här laget!

Men jag tycker om min pojke i alla fall...trots att han är lika slapp som jag själv...*ha ha ha*

 

Nä nu ska jag krypa till sängs och läsa/sova lite...sååå himla trött!!

 

God natt mina damer och herrar.

Glömmer titt som tätt av att skriva något här på sidan...

Kan bero på att det sällan händer nåt som jag kan skriva om...*haha* NOT, det händer ju mängder med grejer hela tiden juuh!!

 

Kör en resumé om vad som hänt nu det senaste;

1) 22 juni. Midsommar, och den firade vi hemma hos Anders och Tove. En riktig gammeldags dag med mat och lekar.

2) 24 juni. Var vi på kalas hemma hos Davids familj i Nossebro.

3) 26 juni. Nu har vi vart ett par i 6 mån och slåss fortfarande inte.. *blink blink*

4) 30 juni. Var på kalas hos Peter i Vara. Och sen var vi framme en snabbis och kikade på festandet. (Jordgubbens dag)

5) 1 juli. Var på IKEA hela dagen och handlade, handlade, handlade. Så nu blir det fint här i rövarkulan!!!

 

Sen så har jag ju hjälpt syster dyster med hennes flytt nu i flera dagar.

Tror det blir riktigt bra när vi är klara!! *mena*

Blir nästan lite avundsjuk när andra har det helt nytt och fräscht medans man själv får göra det bästa av situationen typ..

 

Och så har lilla ompis och Prinsen gått och förlovat (förlorat?) sig...

Så grattis till dom!!

Här köper vi mest traktorer och möbler etc för pengarna så ringar är inge aktuellt... Får väl bryta loss en kapsylring i såna fall!

Nädå, skojar bara...ringar på fingret förpliktigar mer än försäkrar, för som nån poet skrev:

" Vi böjer inte knä för någon präst.

 

 

Hejsan svejsan!

 

Idag har vi haft studenten här i byn, med en massa skränande ungar, ännu mer blommor och framför allt en massa stressat folk som vill ha sina blommor men aldrig tänkt på vad mycket lugnare det skulle bli om man gav sig ut i tid...*suck*

Men överlag så har dagen gått bra i alla fall!

Ska dock jobba även imorgon (10:00-14:00) och göra iordning blommor till studenten i Alingsås på torsdag samt även binda sorgbinderi till en begravning samma dag.

Fast det ska nog greja sig det med, ska försöka fixa lite med mina egna blommor också om det blir tid över på min "arbetstid"..

 

I övrigt så är allt bara bra här...har precis läst lilla ompis blogg och kan ju meddela att jag inte heller har allt det som hon prickade för;

1) En bra kille... Japp, finnes!

2) Hus och trädgård... Japp, finnes!

3) Ring på fingret....Nope, bara min riddarorden-ring emellanåt, men jag antar att du inte menade såna ringar.

4) Barn...Nope, inte ett enda vad jag vet. (dock ett gäng bortklemade husdjur)

5) Ekonomiskt oberoende...Nope, ska väl inte säga att jag vänder på slantarna, men är långt ifrån rik.

 

Såå...vad är mina önskningar då? Vill jag ha det jag inte har??

*Bli ringmärkt; charmigt på sitt sätt dock inte livsnödvändigt.

*Barn; kommer när dom kommer...OM dom kommer....

*Ekonomiskt oberoende; JA TACK! *nickar hysteriskt*

Sen så vill jag ha en ny fiiin bil (som inte är ljusorange), och mer ork och jävlar anamma, och en välskött trädgård, fräscha möbler och nya tapeter, och en voffe till...mina börjar ju bli gamla och gaggiga nu...vill snusa valpmage igen!

(du ser Therese, vi är samma skrot och korn fast du är sån med barn och jag med voffar...*fnissar glatt*)

 

Fast överlag så är jag rätt så nöjd med läget som det är nu...det gäller att uppskatta allt bara!

 

Ha det bättre än bäst, och på återseende!

 

 

Får skriva lite här för att lugna er...nä jag har inte fått nån psykisk kollaps även om man nästan skulle kunna tro det efter att ha läst mina supermuntra inlägg från i lördags...*hmm*

 

Anledningen till min munterhet i helgen berodde väl delvis på mycket jobb och lite sömn.

Fick i fredags kväll åka in med Fia till akuten och sen sitta där tills strax efter 1 på natten, så jag kom väl i säng vid 2 snåret för att sen kliva upp kl 7 dan efter och börja jobba igen.

Det var ju marknad och morsdag och pingst och hela köret så det var ju öppet längre i lördags...sen hem, gå ut med hundar, stoppa in en maskin tvätt, dra iväg och handla, plocka ur tvätt, in med mer tvätt osv osv...

Sen så var det ju 5 månader sen jag träffade den där lille gullige så jag tänkte att vi kunde grilla lite på kvällen och bara "chilla" lite, så jag ringde för att se om han ville komma, och lyckades då väcka karln kl 15:30... (har aldrig träffat nån så trött tidigare som sagt)

Först så pratade han om att han skulle åkt med pojkarna till Björn Rosenström (heter han så??*snurrig*) och det hade väl vart helt okej det med, kan ju inte begära att han ska sitta här och underhålla mig jämt och alltid...men sen skulle han inte dit ändå.

Trodde han faktiskt helt hade glömt av att det var den 26:e, men sen när han kom så hade han med lite choklad och var lika söt som vanligt så jag blev faktiskt på lite bättre humör redan under lördagskvällen..

 

Och igår så var det hel-lugnt!!

Vi slappade mest hela dagen och bara åt gott, myste och busade...

(Fast jag hann va iväg och jobba en stund medans han sov på förmiddagen...här är vi aktiva!)

Sen så fick jag iofs liiite dåligt samvete för att jag inte hade gjort det jag hade planerat under söndagen, utan trädgården ser fortfarande ut som en jäkla ödetomt med millioners billioners ogräs och typ 2 blommor...

Så jag sa till David sen på kvällen att hemskt vad mycket nyttigt vi hann med under dagen, men han förstod nog aldrig vad jag menade... Han är inte sån, han tycker att man ska vila på ledig tid och mest göra det man känner för...han är mer skönt avslappnad än vad jag är, och det kan jag avundas honom ibland. Men sen så har han ju kvinns som ser efter honom så han klarar sig ju ändå!

 

Mest är det en inre stress jag har.. jag känner att jag BORDE göra så himla mycket!

Sen när tid inte finns, orken är som bortblåst osv så blir jag bara sittandes istället och gör absolut ingenting!

Crashar mest på soffan varenda kväll känner jag...zappandes och drickandes Pepsi Max.

Det är ju där det där med maten kommer in; Jag måste börja äta bättre, sova mer och även röra på mig mer, för att kunna få lite mer ork och motivation. För inte 17 ska man behöva leva som om man vore 75 när man inte ens fyllt 30 ännu?!

 

Men idag är jag som sagt på bra humör igen!!

Ska räkna upp lite BRA saker idag istället som jag är glad över; Here we go!!

1) Jag har en familj som jag vet finns där för mig!

2) Jag har världens bästa pojke med dom vackraste ögon jag vet....

3) Mina snälla vänner som jag tyvärr är dålig på att hålla kontakt med emellanåt..*sorry*

4) Mina underbara små husdjur som är mina små bäbis subsitute att pyssla och grejja med...Det bästa hos människan är verkligen hunden!

5) Jag har ett helt okej hus som givetvis kunde vart mer välstädat men som ändå duger helt perfekt till mig.

6) Jag har ett jobb och jag får in pengar varje vecka... som jag sen skyndar mig att göra slut på.

7) Och jag är inte sjuk...lite fet kanske men annars helt frisk.

 

Så jag ska inte gnälla mer nu..jag är bara lite otacksam emellanåt och sitter och gräver fram I-lands problem...*he he*

 

Ha det bra små gullungar så hörs vi!

Jag ringer ikväll Therese, så får vi prata lite om lördagen och om allt annat som behövs ventileras...

*kramizar*

 

 

 

Det är inge vidare kul att komma på att man är tråkig...

 

Men just ordet tråkig är kanske det bästa för att snabbt sammanfatta mitt liv och min person?!

 

Det händer inte mycket, jag gör inte mycket...har inga roliga idéer, känner inte en massa spännande människor...

Har inga intressanta hobbies, är sällan ute på spännande ställen...

 

Är mest hemma och försöker hinna ikapp när jag inte jobbar.

Tvätt ska tvättas, mat ska handlas, djuren skötas, hus och trädgård hållas efter lite hjälpligt + att jag gärna vill hinna med personlig hygien, se på tv och läsa lite med.

Det finns inte så mycket mer tid över...8 tim/jobb, 8 tim/sömn och sen 6 tim kvar att göra allt annat..ibland mer jobb och mindre annat...

 

Vänner försvinner från orten för att testa på sina drömmar ang jobb, karriär, skolor och familj och barn...

Jag har ju mitt här (hus/jobb/ursp.familj) och blir ensam kvar.

Det känns bara som om folk försvinner och att jag tråkar ut dom stackarna som finns kvar runt mig..*sorry*

Som att man i sista änden kommer stå kvar här helt ensam vare sig man vill eller inte. (med hundar iofs)

 

Äh jag ska inte sitta här och fundera på detta mer, det gör mig ändå bara ledsen.

Ska stoppa in en maskin tvätt istället och sen åka och handla mat..mer spännande än så blir det inte....

 

*kram*

 

 

Morsning korsning.... (som man sa på den gamla goda tiden)

 

Såg att det var ett bra tag sedan jag tillförde något nytt på den här sidan, måste bero på att jag är en sån GRYMT upptagen person!!

 

 

 

 

LÄS INTE DETTA DÅ DET MEST INNEHÅLLER GNÄLL OCH "TYCK SYND OM MIG SJÄLV SOM INTE ORKAR GÖRA NÅT ÅT NÅNTING"!!!

LÄSER DU ÄNDÅ SÅ GÖR DET PÅ EGEN RISK....

 

Var framme förut och kollade lite på kläder hos knallarna på torget...tänkte köpt nåt att ha på mig till ikväll så jag slipper ha samma kläder jämt och ständigt!

Men det bidde inget köp...alla kläder var små, smala, slinkiga saker som jag nog skulle behövt ett skohorn för att kunna klämma mig i..

Vet inte ens om det hade gått med den bästa viljan i världen???

 

Fia däremot köpte en jättesöt tunika/klänning som satt perfekt samt en svart bolero...

Nu vet jag ju inte vad jag ska ha på mig ikväll i alla fall!

Får väl ta på mig nåt gammalt och fult som vanligt...

Är så jävla trött på att aldrig kunna se söt/snygg/sexig ut!!

 

Hade det inte vart för att jag är med David ute på saker så kan jag ju lätt säga (utan att ljuga) att jag mest hade hållt mig hemma annars.

För jag gör oftast så när jag är singel, dvs håller mig hemma, då det inte känns som det är nån idé att göra sig i ordning för att gå ut!

För jag vill inte hela tiden tänka på hur jag ser ut, vad andra tänker om mig, och att undvika att den man är med ska behöva skämmas över mig för att jag ser ut som en fysisk katastrof!! *mutter*

Då stannar jag hellre hemma eller är med folk som känt mig så länge att dom slutat bry sig.

Alltså missförstå mig rätt nu...jag har inte svårt för att umgås med folk, heller inte svårt att få pojkvänner eller få till stånd en dejt eller två.

MEN jag ser ju själv hur jag ser ut och jag trivs INTE med det!!!

Vet egentligen inte när ät-monstret tog mig i besittning och gjorde om mig till ett fult, tjockt träsktroll??

Jag såg det aldrig komma....

 

Nä nu måste jag inventera min garderob om jag nu ska kunna åka med ikväll överhuvudtaget....

Ha en bra fredag, om nu någon läst enda hit trots varningen överst på sidan....