Jag överlevde min ERCP undersökning idag och mår riktigt bra!

Har t.o.m. hunnit käka lite pizza nu efteråt, så det är väl bara att hoppas att jag inte får problem av den nu om några timmar...

 

Är så jävla skönt att ha gjort allt nu, både observation, operation och nu denna slang-i-halsen-undersökning!

Hoppas nu bara att jag kan börja äta som vanligt igen nu, har nämligen saknat just detta med att sitta ner och äta SAMMA mat och TILLSAMMANS med andra!

 

Ska gå och lägga mig på soffan en stund nu och vila, för jag har fått rätt så mycket avslappnande och smärtstillande...

 

*vinkar glatt*

Usch och fy och jäkla skit vad jag har ångest över min ERCP undersökning i morgon!!!

Jag förstår inte hur jag ska kunna ligga/sitta still medans jag får en slang nerkörd i halsen medans jag är vaken??

Man får ju iofs både bedövning i svalget + att man får lugnande och smärtstillande...hoppas verkligen att det är knock-out droppar i det alltså!

Jag kommer inte kunna sova i natt men annars så ska det nog gå bra...hoppas jag!

 

Kom ju iväg på bröllopet igår i alla fall!

Visst är det väl fint med bröllop, men annars så vet jag inte riktigt?

Känns som mycket planering, ännu mer pengar och framför allt tid för någonting som är över på en halv dag...

Sjöng inte Lotta Engberg nån låt som gick; "Kan man gifta sig i jeans om man bara svarar ja?"... Håller med henne i det? Jeans är praktiskt och snyggt!

Säger som Therese sa förr; Ska gifta mig när jag är smal och väger 50 kg! *så det så*

Tänker nämnligen inte dundra fram som en Heffaklump längst altargången!

(Och eftersom jag aldrig lär väga 50 kg så behöver heller inte David känna sig vidare orolig för att han ska behöva fria!)

Well well, det löser väl sig sa han som sket i vasken...

Joooo, förresten, om jag ska gifta mig så skulle jag vilja göra det på Ishotellet i Norrland, eller ha ett "bonnbröllop" utomhus, eller ha vigseln vid Gräfsnäs Slottsruin.

För varför ska man göra som alla andra för???

Men som sagt, det är inget som ska göras denna vecka i alla fall så jag behöver inte bestämma mig just nu!

 

Nu är det dax för tv-tittning... Adios amigos!

 

 

Är fortfarande väldigt öm, men i övrigt så är jag på bättre humör!

David tog faktiskt hand om Harry sen i går kväll när han väl kom hem, och fixade blöjan, maten och att han blev nattad.

Han har även tagit hand om blöjbyten och matning nu på morgonen...

Så ni ser, ibland så kopplar det rätt även om dom är karlar!! =)

 

Har fortfarande ångest dock över min äckliga undersökning på månadag!!

Alltså dom får ju knocka mig eller nåt! Kan ju inte sitta vaken med en grej nerkörd i halsen...*yäck*

Sen är det ju som vanligt krångel med hur man ska komma dit... För givetvis så är det ju en jävla begravning som ska fixas då...är så trött på firman ibland!

Ev kunde kanske Davids pappa fixa dit mig...vi får äl se hur det går!

 

Ska på bröllop idag med!

Märkte att min klänning spruckit lite i en söm så jag får fixa det, och givetvis är min sypåse puts väck då! *mutter mutter*

Får ta mig ner till jobbet och se om det inte fanns en nål där...för tråd hade jag lite här hemma i alla fall.

Vi ska åtminstone vara med på galejen i kyrkan jag och Harry, sen får vi väl se hur mycket mer vi orkar vara med på... För jag är som sagt jäkligt öm och Harry blir lätt lite grinig framåt kvällen.

 

På återseende!

Hejsan kära vänner!

 

Jo jag överlevde min gallstensoperation, dock fick dom inte ut alla utan jag ska in på Östra nu på måndag för att ta ut resterande stenar med verktyg som förs ner i halsen...låter ju sådär lagom kul!

I övrigt så har jag haft det bra där...underbar personal! God mat, och alla har väl gjort det dom kunnat för att man ska ha det så bra som möjligt.

 

Anledningen till att jag känner mig trött och ledsen är väl att jag inte alls fått nån som helst hjälp eller förståelse av David, nu angående operationen.

Han påpekade redan i torsdags när vi åkte in att jag inte gjort annat den sista tiden än att prata om min operation etc etc.

Sen så har intresset varit väldigt måttligt under den tiden jag legat inne, idag hade han heller inte tid att hämta mig när jag blev utskriven.

Och nu sitter jag här hemma ensam med en gnällig unge som jag knappt orkar lyfta med stygnen i magen medans David är och gör nån jäkla ärebåge till det förbannade bröllopet imorgon... Nä jag menar inte så, både Svante och Michaela är bra personer och jag önskar dom all lycka i sitt kommande äktenskap, är bara så jäkla trött och mörbultad. Tycker bara att det hade känts skönt om han kunnat förstå att jag kanske skulle behöva lite hjälp med Harry nu när jag inte kan lyfta så bra...men men.

 

Sen krånglar det lite med skjutsandet på måndag till GBG, får ju inte köra själv så vi får väl se hur det löser sig... Går det buss tro....

 

Nä nu ska jag gå och försöka ta min spruta som jag fått med mig hem...ska ta en om dan i 4 dar nu... *suck*

Åker in till sjukhuset i morgon bitti nu...

Jag VET att det kommer gå bra, men jag har liiite ångest över sjukhusmiljön i alla fall!

Kommer ju bara vara där i kanske 2 dagar men dom kommer kännas långa som ååår...*gnäll gnäll gnäll*

Har plockat med mig en hel packe tidningar, en bok, pyssel & knåp-böcker, och t.o.m. ett litet broderi för att ha nåt att sätta händerna i.

Sen kommer jag ju sakna min lilla Sparris nåt förskräckligt!!!

 

Hoppas bara morgondagen med alla förberedelser går fort, att operationsdagen rullar på och att jag blir pigg och kry snabbt!

Och hoppas verkligen att jag inte mår dåligt!!! (eller att det gör för ont heller för den delen)

Ska ju egentligen på bröllop på lördag, + att jag ju måste passa Harry direkt + att jag har lite extra jobb på måndag så jag har verkligen ingen tid i världen att va SJUK!

Äh det går säkert bra, och om inte så är det inget jag kan göra nåt åt... Wish Me Luck!

Usch och huvaligen, snart är det dags för min operation!!!

 

Vill ju få det gjort och förhoppningsvis efteråt bli bättre igen och kunna äta mer normalt, men samtidigt så börjar jag verkligen bli nervös inför det hela!

Inte så himla mycket för operationen i sig, utan det är mest narkosen jag tycker verkar otäck. Gillar inte idéen att man fråntas all kontroll, + att jag ju vet att man kan må illa när man vaknar upp och det är nåt jag hatar!

Sen vet jag även att operationer i magen kan krångla till det med tarmarna och man kan bli förstoppad, bli väldigt illamående, få svårt att äta, problem med att kissa  etc etc, känns inte vidare kul det heller...

+ att jag igår läste att tjocka människor inte alltid kan opereras med titthålskirurgi utan måste få en öppen operation...hmm KUL!

Där rök väl i så fall min idé om att komma hem samma dag eller möjligtvis dan efter.

(Faen jag är ju "Tjejen som visste för mycket" personifierad!!)

 

Alltså det går väl ingen nöd på en på sjukhuset, fast när man har en liten parvel hemma så är det ju där man vill vara! Och sen så blir det ju så mycket mer-jobb för dom andra här hemma, speciellt min mor som får hoppa in och ta över mitt ansvar för Harry, hundar, kanin etc... + hennes "vanliga" liv så att säga.

David jobbar ju mycket just nu så han är väl inte till så himla mycket hjälp där, + att jag inte skulle få en lugn stund på sjukhuset om jag visste att han och Harry var ensamma hemma, pga Davids narkolepsi light eller vad man nu ska kalla det...

 

Well well, vi får väl hoppas att allt går bra, ska som sagt in på onsdag den 13:e och sen opereras dan efter.

Känns som om det är större risk att jag kommer dö av tristess än av operationen i sig...men jag har packat ner lite pyssel så det är väl bara att göra det bästa av situationen...

 

På återseende!

 

Fortsätter på det tidigare ämnet, då jag såg att ompis pompis lagt till en kommentar...

 

Alltså rent objektivt så vet jag ju att det är helt andra saker än just utseéndet som räknas, jag menar, jag umgås ju inte med mina vänner eller min familj för att dom är VACKRA utan för att jag tycker om dom som personer och att man trivs bra ihop.

Ändå kan jag inte helt projektera över det till mig själv och min egen person, utan undrar ofta VARFÖR dom jag dejtat valt just mig när dom istället skulle kunnat spenderat sina dagar ihop med nån smal, vacker och yngre förmåga?? Visst är det knasigt!?

Vet även här rent logiskt att jag kanske är både roligare, smartare, trevligare, mer talangfull etc etc än denna smala drömkvinna men ändå känns det som om jag förlorat ronden om ni förstår hur jag menar?!

 

Har inte blivit mobbad som barn och heller inte nervärderad, så jag vet inte varför jag är så maniskt självkritisk??

(Även om man givetvis inte har klarat sig i 30 hela år UTAN att nån känt sig tvungen att berätta att den tycker man är ful/fet/knäpp osv)

 

Men som vår käre Dr Phil säger; Antingen får man acceptera saker som dom är, eller så får man göra någonting åt dom!!! *så sant så sant*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriver ju inte här så ofta som man kanske borde göra, så jag gör en snabb sammanfattning av vad som har hänt sen sist;

 

1) Den största grejen just nu är väl det där med mina gallstensanfall! Åkte ju in till akuten den 12:e juni då jag fick ett rejält anfall, trodde jag skulle få nån medicin och sen skickas hem igen men icke sa nicke. Blev inskriven direkt och uppkopplad till dropp och antibiotika och en hjärtmaskin... Fick sen ligga på IVA en natt för att sen åka ner till röntgen och göra ett ultraljud. Där såg dom att jag hade flera stenar + att min bukspottskörtel var inflammerad. Så ännu mer antibiotika fick jag... Sen upp på avd 6 (kirurgiavdelningen) för att hållas under sträng kontroll. Fick allt uppmätt och nerskrivet, då dom måste kolla om jag klarade av att äta och dricka utan att få nya anfall... Fick efter lite tjatande åka hem sen den 14:e... Hade det väl bra på sjukhuset men det var ack så långtråkigt!! Delade dessutom rum med 3 andra så inte fick man mycket sömn inte, även om jag sov med hörlurarna på för att slippa det mesta av min grannes snarkningar...

Nu ska jag i alla fall opereras den 14:e augusti!!! Ska in dan före för att läggas in och sen ska dom karva ut skiten...Nervöst men skönt samtidigt!!!

 

2) Harry växer så det knakar!! Tänk min lilla pyttebebis är snart 4 månader gammal, det går så fort så jag nästan vill stoppa tiden ibland!

Han har nu även börjat äta små smakportioner...idag åt han för 1:a gången upp hela portionen med banangröt!  Duktig kille!!

 

3) Fördelen med gallstensproblemen är att jag minskar i vikt!

Har gått ner 28 kg från dagen då Harry föddes, givetvis så var ju en del av vikten han + annat som medföljer, fast en hel del är allt fett och annan skit...

Ska försöka gå ner 6 kg till innan jag ska opereras så har jag nått mitt 1:a mål på den här viktresan.

Har märkt att man behöver inte så himla mycket mat, och framför allt inte godis, glass etc. Åt faktiskt pizza igår för 1:a gången på x antal veckor, men då tog jag en Capricciosa UTAN ost..dvs bara botten med tomatsås, skinka och champinjoner. Det smakade lite som smörgås men det var kul att kunna äta samma mat som dom andra även om min var lite "torrare".

Dock såg jag på Viktklubb.se att jag nog äter fööör lite för att minska optimalt i vikt... Enligt mitt program så ska jag äta ca 2500 kalorier/dag, men jag kom bara upp i 1400 idag och sen försvann ändå en del då jag var ute och gick en snabb promenad med Harry i ca 30 min.

Inte konstigt att jag är lite trött och yrslig ibland kanske?!?

Men just nu KAN jag inte äta mer...får genomlida 5 veckor till och sen hoppas jag ju att jag ska bli bra igen efter operationen!

 

Nepp nu ska jag ta lille Harry och sätta mig i soffan och slötitta lite på Dr Phil.

Må så gott allihop!

 

Hemskt vad regelbundet och ofta jag skriver här...NOT!

Men nu gör jag det i vilket fall som helst så nu ska vi inte klaga...

 

Börjar få liiite ångest över att dagen D närmar sig med stormsteg! Visst vill jag ha ut lille "Harry", men jag är fortfarande inte helt förtjust i sättet barn kommer ut på...

Kunde man inte bara föda dom när dom är stora som valnötter och sen vårda dom i en egen liten "kycklingkläckare" hemma på köksbordet tills dom är uppe i en 3-4 kg??

Vissa dagar är jag urmodern själv som ser det här med förlossningar som vilken bagatell som helst, andra dagar har jag total nojja över att inte ha packat klart min BB-väska ännu, och sen finns det vissa dagar när jag försöker undvika att tänka på att bebisen ska ut över huvudtaget.

Alla smärtlindringar verkar ha biverkningar och man funderar på hur stor chans det är att man tuppar av, alternativt dör, av smärta??

Och tänk om det är nåt fel på bebisen?? Att h*n är ful kan jag stå ut med, men tänk om det är värre än så??

 

Äh det finns ju ingen annan utväg längre...ut ska den juuh! Lika bra att blicka framåt och fokusera...

 

Ska gå och packa ner min nya morgonrock nu, och fundera på innehållet i väskan för sjuhundranittioelfte gången.

 

Lev väl! *kram*

 

 

God morgon!

 

Var ju hos barnmorskan igår och kollade trycket mm, och faktiskt så har det blivit bättre dvs det har sjunkit.

Kollade även vikten (mindre kul iofs), blodgrupp, blodvärde, SF-mått och barnets hjärtslag...

Hjärtslagen låg på mellan 145-150 och enligt gammal skrock så är det en flicka då, vilket vore jättekul, men jag tror ändå att det är en pojk, vilket väl inte är fy skam det heller!

 

Idag så ska ev en tjej komma och kika på mitt hemma-gym...

Hoppas verkligen hon vill ha det, då jag inte längre får plats med det! Undrar bara hur 17 hon ska kunna få hem det??

Man måste säkert montera isär det en del, med lättast vore ju om dom kunde ta det på en kärra, ev att dom har nån skåpbil... Vi får väl försöka joxa iväg det!

 

Fick även gå hem till föräldrarna igår för att få hjälp att bogsera hem min skruttiga bilj*vel!!

Ska ALDRIG mer ha en Renault, bara fel fel fel fel fel!!

Fast franska bilar är ju kända för sina eviga elektronikfel så vad hade jag trott? *muttrar*

Nu står den här ute på gårn igen i alla fall och där lär den väl stå för inte vågar jag åka på den just nu, kan ju bli stående var 17 som helst...

 

Nä nu ska jag fortsätta dammsuga!

Adios amigos!

Jag tror jag var lite sån igår...gnällig och orättvis alltså!

Självklart kan ingen veta precis hur jag tycker och känner varje dag, om jag inte berättar det, men graviditetshormoner är långt ifrån logiska!

 

Idag är jag på väldigt mycket bättre humör i alla fall!

Har sovit nästan hela natten igenom med undantag från 1 toabesök.... Det var en rätt så fiffig idé med kuddar mellan lår och knän, helst plötsligt så slapp jag vakna och frusta på natten för att höfter och rygg höll på att totalpaja! *aj aj aj*

 

Ska fram till mödravården idag och väga och mäta igen...

Hoppas blodtrycket inte hoppar jenka idag med! Har av nån anledning lyckas få ett "galopperande" blodtryck!

Det är inget jag känner av överhuvudtaget, ingen huvudvärk/yrsel/spänningar/domningar/ näsblod etc, men högt är det i alla fall....

Det finns inte en chans i Hälsingland att jag hinner bli sjukskriven nu i december så jag hoppas det har stabiliserat sig! *menar*

 

Till det "braiga" i kråksången hör att jag hittills bara gått upp ca 2 kg! (och är i 6:e månaden)

Iofs så är det väl som min gullige glädjedödare David säger; att jag hade att ta på innan så det är därför jag inte gått upp mer.

Men det innebär ju ändå att jag inte svullat nåt särskilt och att mitt egna fett omfördelats till att bli mer bebis och annat krafs...

Så jag tänker va glad för det ändå!!!

Ska försöka att inte gå upp mer än 7-8 kg under hela graviditeten, eftersom foster, fostervatten, moderkaka, livmoder etc inte väger mer än så....

För hur ska man kunna förklara en viktuppgång på 30 kg när man bara klämmer ut en unge på 3 kg...*ha ha*

 

Well well, ska gå och göra mig iordning nu och gå till jobbet så återkommer jag med mitt läkar-resultat sen.

Lev väl!

Hejsan hoppsan...jo jag lever även om man knappt skulle kunna tro det eftersom mitt senaste inlägg var ifrån augusti!

 

Bebisen växer och mår bra skulle jag tro, h*n sparkar och lever och står i i alla fall...

Har väl egentligen ingenting att klaga på utom att det känns lite ensamt emellanåt, kan väl vara graviditetshormoner som spökar bara, men det går inte att komma ifrån att det ibland känns som om att ingen förstår att det är tungt och jobbigt, att det emellanåt t.o.m. är tungt att andas bara...för att inte tala om när man ska resa på sig eller vända på sig och det känns som om ryggen går av och höfterna låser sig...mindre skönt kan jag tillägga!

 

Jag tror inte att en man förstår riktigt det hära förrens bebisen är här!

Han missar ju mycket utav det som kvinnan känner och upplever...själv känner man ju rörelserna, har hört hjärtljuden, märker av redan nu att bebisen är en egen individ med helt egen dygnsrythm och rörelseschema...man tycker på nåt vis om den fastän man aldrig sett den!

För en man är det kanske mer som att bebisen "inkräktar" på hans fria liv och på hans kvinna...som en liten ondsint alien...äh jag spånar bara nu....

Nä jag vet egentligen inte, men jag tror att man uppfattar en graviditet väldigt olika som man och kvinna...tycker mig ha förstått det ifrån forum, berättelser och även egna upplevelser.

Hoppas bara att ingen upplever det som att jag snärjer honom eller har lurat honom in i detta...det var ju knappast planerat och emellanåt tvivlar jag även själv.

Men jag är "gammal" nu och jag vill ha min (vår) bebis...har väl för den delen knappt nåt val längre då jag är i månad 6 redan..

Äh jag ska inte sitta här och fundera mera, det känns som sagt bara lite ensamt ibland!

 

Över till nåt helt annat; Har ev sålt min motionscykel nu! *tam-ta-da*

Hon skulle komma och kika på den idag och jag hoppas verkligen hon tar den...sen imorgon kommer mitt gym ut på annons i tidningen så jag hoppas det ryker snart det med!

Måste ha det rummet till barnsaker sen, säng/vagn/skötbord/byrå etc etc... 

Det är mycket pyssel med allt, ink julpyssel, har redan börjat fixa lite smått med stjärnor, stakar, tomtar, änglar osv....

 

 

 

 

 

Puss på er!  

Fast det är inte riktigt sååå illa som det låter!

 

Märkte för några dagar sen att jag fått en bubbla i putsen i taket i sovrummet...precis ovanför där jag sover.

Misstänkte genast att ett expansionskärl (heter det så?) hade gått sönder för det har nämligen hänt en gång förut, så jag gick upp och kikade där som det i såna fall skulle läckt. Men inget!!

Så jag har nu väntat i några dar, tills jag idag såg att det även börjar bli lite ringar runt stället där färgen fallit av...

Gick upp och kikade efter läcka igen, och fann då att toalettstolen på övervåningen läcker...i det röret som går från holken in i väggen.

Så nu får jag ringa efter en rörmokare med..*tjoohoo*

Fast jag har stängt av kranen på toastolen och hoppas nu att det inte ska komma mer vatten.

Och som tur är så är ju hela detta hus byggt av tegel, cement och övrig betong så det bör inte kunna ruttna eller mögla som trä skulle gjort i alla fall...tur att min farfar var försiktig och smått nojjig för att det skulle börja brinna!

 

I övrigt så är jag svårt biten av latmasken!!

Skulle ju monterat mina IKEA hyllor, men dom ligger ännu på golvet... Fast Fia har lovat att hjälpa till nu för dom är så lååånga.

Sen så har jag en kökslampa som inte är uppsatt heller...och mitt träd är inte planterat!

Och som grädde på moset har jag ju lyckats hitta en "hobby-sambo" som är lika alert och ambitiös på den lediga tiden..*blink blink*

Tur att vi jobbar för annars så hade vi väl växt fast nånstans vid det här laget!

Men jag tycker om min pojke i alla fall...trots att han är lika slapp som jag själv...*ha ha ha*

 

Nä nu ska jag krypa till sängs och läsa/sova lite...sååå himla trött!!

 

God natt mina damer och herrar.

Glömmer titt som tätt av att skriva något här på sidan...

Kan bero på att det sällan händer nåt som jag kan skriva om...*haha* NOT, det händer ju mängder med grejer hela tiden juuh!!

 

Kör en resumé om vad som hänt nu det senaste;

1) 22 juni. Midsommar, och den firade vi hemma hos Anders och Tove. En riktig gammeldags dag med mat och lekar.

2) 24 juni. Var vi på kalas hemma hos Davids familj i Nossebro.

3) 26 juni. Nu har vi vart ett par i 6 mån och slåss fortfarande inte.. *blink blink*

4) 30 juni. Var på kalas hos Peter i Vara. Och sen var vi framme en snabbis och kikade på festandet. (Jordgubbens dag)

5) 1 juli. Var på IKEA hela dagen och handlade, handlade, handlade. Så nu blir det fint här i rövarkulan!!!

 

Sen så har jag ju hjälpt syster dyster med hennes flytt nu i flera dagar.

Tror det blir riktigt bra när vi är klara!! *mena*

Blir nästan lite avundsjuk när andra har det helt nytt och fräscht medans man själv får göra det bästa av situationen typ..

 

Och så har lilla ompis och Prinsen gått och förlovat (förlorat?) sig...

Så grattis till dom!!

Här köper vi mest traktorer och möbler etc för pengarna så ringar är inge aktuellt... Får väl bryta loss en kapsylring i såna fall!

Nädå, skojar bara...ringar på fingret förpliktigar mer än försäkrar, för som nån poet skrev:

" Vi böjer inte knä för någon präst.

 

 

Hejsan svejsan!

 

Idag har vi haft studenten här i byn, med en massa skränande ungar, ännu mer blommor och framför allt en massa stressat folk som vill ha sina blommor men aldrig tänkt på vad mycket lugnare det skulle bli om man gav sig ut i tid...*suck*

Men överlag så har dagen gått bra i alla fall!

Ska dock jobba även imorgon (10:00-14:00) och göra iordning blommor till studenten i Alingsås på torsdag samt även binda sorgbinderi till en begravning samma dag.

Fast det ska nog greja sig det med, ska försöka fixa lite med mina egna blommor också om det blir tid över på min "arbetstid"..

 

I övrigt så är allt bara bra här...har precis läst lilla ompis blogg och kan ju meddela att jag inte heller har allt det som hon prickade för;

1) En bra kille... Japp, finnes!

2) Hus och trädgård... Japp, finnes!

3) Ring på fingret....Nope, bara min riddarorden-ring emellanåt, men jag antar att du inte menade såna ringar.

4) Barn...Nope, inte ett enda vad jag vet. (dock ett gäng bortklemade husdjur)

5) Ekonomiskt oberoende...Nope, ska väl inte säga att jag vänder på slantarna, men är långt ifrån rik.

 

Såå...vad är mina önskningar då? Vill jag ha det jag inte har??

*Bli ringmärkt; charmigt på sitt sätt dock inte livsnödvändigt.

*Barn; kommer när dom kommer...OM dom kommer....

*Ekonomiskt oberoende; JA TACK! *nickar hysteriskt*

Sen så vill jag ha en ny fiiin bil (som inte är ljusorange), och mer ork och jävlar anamma, och en välskött trädgård, fräscha möbler och nya tapeter, och en voffe till...mina börjar ju bli gamla och gaggiga nu...vill snusa valpmage igen!

(du ser Therese, vi är samma skrot och korn fast du är sån med barn och jag med voffar...*fnissar glatt*)

 

Fast överlag så är jag rätt så nöjd med läget som det är nu...det gäller att uppskatta allt bara!

 

Ha det bättre än bäst, och på återseende!